jaja

När jag skrev inlägget var jag arg och ledsen, det är jag inte längre.
Diana har varit en av mina bästa lärare och ett stort stöd för mig och de andra tjejjerna. Hon kommer inte tillbaka, så det är ju inte så mycket att göra åt saken. Fine om ni tycker att vi var hennes gullungar, Vi har haft våra konflikter vi också, och det är långt ifrån alltid som man får höra något positivt när man står och jobbar. Men vi har ändå alltid löst det. Jag försöker att inte se kritik som något negativt, men det är svårt när man stått och kämpat och sen får höra "Varför gjorde du inte så här istället?". Så jag förstår om det har varit jobbit för er, det har det varit för oss också.

Men Varför sa ni inget till oss om att ni ville gå till rektorn? vi var ju inte alls beredda på det här, och vi fick ju aldrig veta att det var så många som var missnöjda! Vi vet att det inte bara var ni som fick henne att gå, men vi visste att hon kanske inte skulle orka med det så länge till. Så det var ju liskom det som fick det över kanten om ni förstår.

Ni får väl fortsätt att vara arga på oss för att vi blev upprörda och ledsna, men jag tror att ni hade reagerat likadant om situationen varit omvänd.

Kommentarer

Skriv gärna nägra rader här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0